bellitabonita

Innan jag skulle gå och lägga mig igår var jag sådär töntigt nervös inför min spanskapresentation. Jag har aldrig haft nåt sånt inför min klass förr och definitivt inte på spanska, för någon. Så det krävdes nästan en liter vatten, vilande i sängen och tre genomgångar av vad jag faktiskt ska säga. Jag känner mig säker på talet men man vet aldrig när nervositeten där framme tar vid.

Jag hann även tänka lite innan jag somnade. Jag har något konstigt minne ibland för jag kan komma ihåg saker som hände för jättelänge sen och det kanske inte ens var någonting speciellt. Men jag tänkte på att öppet hus på norrköpings skolor var ungefär vid den här tiden när jag gick i nian och då insåg jag att det var fyra år sen jag skulle välja gymnasie. Jag har alltså klarat av hela min gymnasietid och nu pluggar jag på universitetet. Jag bor hemifrån och pluggar på universitet. Då är man vuxen enligt min uppfattning men inte fan känner jag mig särskilt vuxen. Kommer jag någonsin känna mig vuxen? Kommer jag stå där med barn och man och fortfarande känna mig som ett barn? Jag får se med tiden, kanske kommer jag känna mig vuxen om sisodär ett år eller två eller tar det betydligt längre tid.