Hur vet man egentligen?

Jag är inte den typen eller jag har iaf fått för mig att jag inte är den typen men känslorna smyger fram och de tar sig över den höga muren. De har börjat göra hål i den och rasar väl hela denna samman och då måste jag inse fakta. Kanske är jag den typen trots allt. Det var när jag blev orolig för dej som jag verkligen insåg att jag tycker om dig. Men det är sjukt jag kan inte göra det.

I want to stand with you on a mountain.
I want to bath with you in the sea.
I want to lay like this forever.
Until the sky falls down on me.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0