bellitabonita

Nu har de åkt hem. För 4 dagar sen hade jag sagt äntligen men nu är det inte så längre. Vaknade imorse och insåg att de skulle åka hem fick en klump i halsen och tårarna ville komma fram hela tiden. Värst var det att hålla tillbaka dem när jag såg mitt rum helt fritt från hennes saker då var det verkligen nära och jag insåg fakta. Men vi åkte iaf till skolan och mamma kunde inte hålla tårarna borta så när jag såg mamma och Alice gråta kunde jag inte låta bli vad som helst kunde få mej att bryta ut i gråt. Sen var det en förmiddag på stan och sedan pizza på en pizzeria. När det närmade sig att de skulle åka säger Jocke att det snart blir gråtkalas och jag och Felicia började direkt. Jag riktigt hulkade mig. Men sedan blev det fotografering och sen skulle vi gå till bussen och skicka hem dom till Italien. Då kunde man ju inte annat än att gråta! Hannes grät ju nästan tom och de fick nästan dra in alla Italienare i bussen så. Jag kommer sakna dem och det kommer vara tomt. Däremot ska det bli ganska skönt att få vara lite ensam. Denna vecka är ett minne för livet! 

Jag erbjöd mig mitt rum och fick en vän!

Carlotta, Alice, Laura & Filippo