bellitabonita

Igår såg jag Upp till kamp, det brukar jag göra på måndagar. Jag måste säga att det är den bästa serien på länge som visats på svensk tv. När jag ser det undrar jag var kämparglöden tog vägen, var är dessa extremister som demonstererade mot Vietnam? Troligvis är de gamla nu eftersom det var på 60-70-talet men ändå, var är andan hos min generation? När jag ser hur massa ungdomar blir galna för deras Hagahus ska rivas undrar jag vad som skulle kunna orsaka detta idag. Jag tänker en stund och kommer inte på någonting. Efter det första avsnittet såg jag en diskussion på Tv 8 och då kom de fram till att vi är generationen som inte bryr oss och jag är beredd att helt hålla med. Det gör mig ledsen på något sätt. Jag vill också se viljan, åsikterna, upprördheten men vad får man se. Jo vi får se likgiltighet, skakande på axlarna och en massa gnäll för att det inte blev som vi innerst inne ville. Vi klagar och klagar men vi gör aldrig någonting åt saken dessa ungdomar vi ser i Upp till kamp gör åtminståne nåt de sitter inte bara på sina feta arslen och inte bryr sig. Finns det ingenting att bry sig om idag? Jag kan komma på ganska många saker såsom klimatförändringarna, Usas krig i Irak som pågått i flera år, det finns säkert 100 mer saker att kämpa för men vi är för lata så även jag, jag skulle ljuga om jag påstod någonting annat. Vi förväntar oss att någon annan ska göra sakerna åt oss att någon annan ska uttrycka våra åsikter. Vi uttrycker inte våra åsikter tillräckligt mycket utan vi ger upp så fort vi får en motgång. Jag säger inte att det ska bli som i Upp till kamp men snälla jag vill se kämparglöd, uttrycken, åsikterna jag vill se vilja. Jag vill kunna våga uttrycka allt våga stå på mig för om vi gör det kanske vi får en bättre värld för tänk världen skulle inte se ut som den gör idag om det inte vore för våra föregångare så vill vi lämna nåt till nästa generation måste vi engagera oss. Men vem bryr sig?