bellitabonita

Igår när jag satt på bussen klev det på några som jag tror ska börja gymnasiet till hösten. Jag kände då att herregud jag skulle lika gärna kunna vara i den åldern för det känns som så. Jag är väl inte så mogen som min ålder säger att jag ska vara? Men helt plötsligt vände den känslan och jag kände mig fruktansvärt gammal från att vara 16 i sinnet blev jag 25. För där satt jag på samma plats som jag alltid sitter när jag åker buss och självklart med bältet på och skulle gå på stan alldeles ensam för att sedan vänta på att Hanna och Oscar skulle dyka upp för en fika. Att jag dessutom skulle kolla på boende till hösten för att jag ska börja plugga gjorde inte att jag kände mig mindre gammal. Jag vet egentligen inte varför jag kände mig så gammal och som att det bara fattades radhus och en familj jag spelar golf med varje söndag men det gjorde jag iaf för första gången i mitt snart 19-åriga liv. Jag hade inte anledning men ändå kom känslan fram. Är det så det känns att gå från ungdom till vuxen även om man är en ung vuxen?