Svetten rinner

Idag är jag sjukt stolt över mig själv. Strax efter 11 tog jag min älskade cykel och for ner till gymmet och tränade. Ensam. Annars brukar det alltid vara Tanja som tar initiativet och jag hakar på antingen entusiastiskt eller så måste hon övertala mig i en halvtimma. Men då min ständiga träningsvapendragare har lämnat mig för Vemdalen fick jag på egen hand ta mig ner och svettas. Eftersom normala människor har jobb eller går i skolan så var jag i princip ensam och kunde välja vilken maskin jag ville. Kände mig dock fruktansvärt cool när jag stod på crosstrainern och hade på fatburn-programmet. Låtsades en stund att jag var med i biggest loser och vägde 100 kilo och jag hade både Bob och Jillian som stod och skrek att jag skulle förbli mobbad livet ut om jag inte kämpade på. Funkade perfekt kan jag säga. Uppförsbacken hem var inte lika rolig och hem kom jag helt slut, drack mjölk frenetiskt och lyckades även spilla på mig så utmattad var jag. Paradoxalt nog kände jag mig för att ta mig till McDonald's då jag inte orkade laga mat, men jag tänkte om där och tog och kokade mig ett ägg.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0